jag vet inte vad det är med mig. ibland älskar jag dig
och vill inte annat än att vara med dig, men ibland
hatar jag dig något otroligt. fast du är min kompis
så verkar du inte förstå någonting. i lördags frågade
du vad det var, du kunde väl gissa det? du vet inte
hur mycket det svider fortfarande, du vet inte hur
länge jag kan gråta här hemma. du är en bra vän,
men jag klarar det bara inte. inte nu längre.
jag kanske har saker att berätta, men är rädd
att säga sanningen. du kanske blir arg på mig då,
tro att allt är ett skämt. men jag har bevis. och
det är inte mitt fel. det lovar jag.
om det skulle bli ett bråk igen skulle du få allt
och låta som mitt fel igen. så är det alltid, jag 
försöker och säger förlåt först, men till vilken
nytta. förtjänar jag det här, tycker du verkligen det?
jag mår iallafall inte bra, mitt liv är nästan botten
just nu. och det ser inte ut att bli bättre.