Jaa... Jag vill inte skriva allt för mycket här i bloggen, men något måste
jag få ur mej nu...
Jag är jätteförvirrad och vet inte vad jag ska ta mej till! Det skulle inte
behövt bli såhär, den där dagen. Den där dagen där allt slutade.
Jag ville inte egentligen, varför jag gjorde det för att jag var så
arg just då. Jag nästan ångrar mej. Jag saknar dej ibland. Men
jag skulle inte orka igen. Inte med allt skit.
Men det värsta är att jag kanske kan mista min aldra bästa vän.
Den viktigaste människa i mitt lilla obetydliga liv.
Wilma.
Jag blir jättesårad, det är svårt för mej! Jag är inte bara
ego nu och vill något elakt, men det känns fel.

Allt är mitt fel. Förlåt mej.
Men jag vill inte mista dej... Aldrig!
Du betyder mest.